Publicerad av & kategoriserad under Bloggen.

Burgos…

Har vänt och vridit på orden för att försöka beskriva denna man som motståndarmålvakter ropar ut i sömnen ibland…

det är som en tyngd, en uppföljare som ger mig skrivkramp likt George R Martin och inte låter mig göra klart. Att lyfta på sidorna i denna minnesbok är att översvämmas att bilder.

Jag minns fortfarande den gången jag insåg hans enkla geni. Den gången han överbevisade och fick mig att svälja alla ord och påståenden om hans förmåga.

Det var en frispark som startade allt.

En boll som låg stilla och väntade på en självklar person som med gruppen bakom sig skulle kliva fram. En person som alla var överens hade den bästa möjligheten att leverera.

Men så låg den där… bollen, helt stilla i väntan.

Ingen klev fram, jag svepte med blicken över bänken och såg de vanliga skyttarna sitta där. Svepte över planen igen och när jag chockat tittade igen stod han där.

Burgos…

Med händerna bekvämt lutade mot pappa-kroppen stod han där som lika självklart som att KAFFEMÄSTAREN alltid leverar.

Medan jag försökte få kontakt med bänken och övertala coach att finkänsligt be Burgos dra åt helvete och iväg från bollen så blåste domaren i pipan.

Vår skytt var vald…

Och medan jag fortfarande grimaserade över den missade chansen så smekte Burgos in en vänstersida perfekt placerad framför målvakten som bara väntade på att stötas i mål.

När det inte hände lunkade Burgos på sitt magiska sätt småleende tillbaka mot mittplan. Alla rörelser ekonomiska. Totalt utan fart. Utan estetik.

Men resultatet…

Som så ofta med Burgos

Magi

Ren magi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *